En skötbåt vid Slukhamn i Replot (1930). Bild: Valter W. Forsblom

Båtbyggande i Replot skärgård

Båten var en självklar nödvändighet för befolkningen i skärgården förr i tiden. Den användes till fiske samt transport av människor, boskap och förnödenheter. Det var vanligt att man byggde sin båt själv då det sällan fanns pengar att köpa en båt, men nog tid att bygga en. Det tog normalt en vinter i anspråk att bygga en båt för fiske och transport.

Kunskapen att bygga båtar

Båtmodellerna baserade sig på mallar och kunskap som fanns i byn och ritningar användes sällan. Kunskapen i att bygga båtar överfördes från generation till generation. Det fanns nästan alltid skillnader på båtarna och genom särdragen kunde man se vem som tillverkat båten.

Det kommersiella byggandet kom i gång på 1920- och 1930-talet och skärgården av känd för sina skickliga båtbyggare. I och med att båtmotorer utvecklades och blev vanligare ökade också efterfrågan på fritidsbåtar. Träslaget mahogny, som är ett tätt, hårt och relativt lätt träslag med hög hållfasthet, blev vanligare. Än idag byggs båtar i Replot, idag är byggmaterialet främst aluminium. 

Båtbyggare i Replot

Skickliga båtbyggare i Replot i mitten av 1900-talet var bland annat följande:

Emil Björkas och Karl Klavus var kända båtbyggare. De startade ett båtbyggeri tillsammans år 1906. De hade också tidvis annan sysselsättning då Emil Björkas var lots och Karl Klavus jobbade på Wickströms motorfabrik under första världskriget.  Emil Björkas byggde bland annat en 55 fot lång motorbåt, som 1914 sattes i trafik mellan Munsmo och Vasa och som rymde 63 passagerare. Karl Klavus gjorde årligen flera båtar, ibland ända till sex om året. Köparna var ofta ”stadsherrar” från Vasa. 

Runar Berg byggde lite större 20-fots båtar med tvär akter.

Arne Nabb och Herman Nabb byggde mahognybåtar, i olika storlekar, vid den så kallade ”Hildurs Elcentralin” som fanns vi korsningen Nämndiståget-Byhamnvägen.

Elis Nabb ”Sjudas Elis”, byggde ekor och tvåkölade båtar uppemot 16 fot långa i sitt uthus.

Axel Berg vid ”Bergis” byggde medelstora och lite större överbyggda båtar.
 

Klinkteknik

Den vanligaste träbåten i våra trakter är byggd i så kallad klinkteknik. Det betyder att båtens olika bord (brädor) är sammanfogade genom att de överlappar varandra, i stället för att ligga kant-i-kant. Båtar i klinkteknik känns alltså igen av att borden är satta utanpå varandra och därför inte slät utan ”trappformad” sett från sidan.  Det här sättet att bygga båtar är en typisk nordisk teknik och har använts i tusentals år. Den nordiska klinkbåtstraditionen togs 2021 med i Unescos representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv.  På den årliga Postrodden mellan Björkö och Holmön är det klinkbyggda båtar som används.

Skötbåtar

Vanligt förekommande var skötbåten som var en mindre öppenbyggd klinkerbyggd båt som användes för strömmingsfiske och vardagliga utfärder (skötar = en typ av nät). Vanligtvis seglades eller roddes skötbåten men då motorer började bli vanligt försågs de också med motor, tex från Wickströms motorfabrik i Vasa.

Skötbåt byggs med klinkteknik‎ (1930). Bild: Finna.fi

Fäälbåtar

Vid säljakt och transporter användes en större fäälanbåt. Fäälbåten var även den en öppen klinkerbyggd båt och i fäälan var det vanligt att man använde båten som bivack och lägerplats övertäckt med segelduk.

Jullar

För övrigt vardagligt bruk användes mindre jullar som roddes. Jullarna var ofta dubbelkölade för att lättare kunna dras upp på isar och land.

En liten julla‎ (1930). Bild: Finna.fi

---

Text: Daniel Förjdö, Peter Nabb och Iita-Mari Hellberg

Källor:
Replot historia (1958), K.V. Åkerblom
Minnen av: Släkten Nabb och Björkqvist
www.digi.kansalliskirjasto.fi
www.finna.fi