Mejeriet vid stranden. Föreståndaren Agnes Lönnbom “Skräddmanda” (till vänster), biträdet Aili Karlsson och chauffören Frans Forsman. Bild: Släkten Abrahamsson
Under långa tider har gårdarna i byn använt sin egen mjölk för självhushållning. I början av 1900-talet kom Andelsmejeri-rörelsen igång och mindre byameijerier bildades. Vid “Skräddmandas” lillstuga på Simosback fanns till år 1949 en enkel mjölkinvägingstation dit helmjölken fördes från gårdarna. År 1950 byggdes en mera ändamålsenlig skumstation "mejeriet" vid hamnen intill simstranden vid Trutviken.
Skumstationen fungerade som mellanbehandling av helmjölken under tiden då transporterna till fastlandet var långa. Helmjölken hämtades dagligen i bleckplåtar "hemtarin“ eller “Milkakrukor” från gårdarna på ön för avskumning vid mejeriet. Milka-bilen kördes bland annat av bröderna Frans och Herman Forsman. På skumstationen vägde man först helmjölken, kontrollerade fetthalt och renlighet och till sista separerades mjölken för lättare hantering och transport. Grädden fördes till Milkas mejeri i Vasa.
År 1954 upphörde verksamheten i mejeriet då färjetrafiken mellan Replot och Alskat gjorde transporten till Milka mejeriet i Vasa snabbare.
Senare fungerade mejeribyggnaden som spannmålstork och även som förvaringsplats för bråkstakar och över berusade under danstillställningarna på Enabådan.
I maj 1992 öppnades skumstationens dörrar igen av Restaurant Arken.
Utanför mejeriet vid stranden. Milka-chaufffören Frans Forsman och föreståndaren Agnes Lönnbom “Skräddmanda”. Bakom Frans biträdet Aili Karlsson och hjälpkarln Helge Snygg. Bild: Släkten Abrahamsson
Text: Gunvor Friberg, Anne Ohls och Iita-Mari Hellberg
Källor:
Replot historia (1958), K.V. Åkerblom
Minnen av: Släkten Laselle, Nabb, Björkqvist, Backström, och Abrahamsson
www.digi.kansalliskirjasto.fi
www.finna.fi