På svenskaFacebookInstagram

Färjan Replot 2 kring år 1989-1990. Bild: Finna.fi.

Samfärdsel över Replotfjärden


Under århundraden har skärgårdsborna levt på havets villkor. Till och från Replot skärgård färdades man länge med egentillverkade segelbåtar och vintertid med häst och släde, sparkstötting och skidor. Resorna krävde mod, uthållighet och god lokalkännedom. Från 1950-talet började bilfärjor trafikera och nuförtiden sker resorna över Replotbron.

Turbåtar Replot–Vasa (1907–1942)


Båttrafiken har alltid varit central för skärgårdsborna. Förbindelserna förbättrades under åren 1907–1942 då samägda turbåtar började trafikera till fastlandet för transport av människor, varor och post. Turbåtarna förbättrade bybornas liv avsevärt då möjligheten till arbete, sjukvård, handel och skolgång blev mera tillgängligt.

Turbåtarnas hemmahamn fanns vid Replot hamn, ungefär där brandbåtarna finns idag och besättningen bestod främst av ortsbor. Då vädret tillät kunde turbåtarna trafikera två turer i veckan, måndag morgon och lördag eftermiddag.
 

Följande turbåtar trafikerade mellan Replot-Vasa:

M/S Post 1907 – Replot Andelsbolag
M/S Viken 1907 – ett andelsbolag
M/S Paulun 1910 – Privatägd båt av Emil Björkas
M/S Posten 1908 – Replot Andelsbolag
M/S Replot I 1913 – Replot Andelsbolag
M/S Replot II 1919 – Replot Andelsbolag
M/S Norden I 1924 – Replot maskinaktiebolag Ab
M/S Norden II 1942 – Replot maskinaktiebolag Ab
 
M/S Norden I var byggd av trä, 62 fiot lång och rymde 99 passagerare. Båten byggdes av Replotbon Karl ”Vill Kaal” Klavus.  M/s Norden II var byggd av stål på Wärtsiläs varv i Helsingfors. Båten hette M/S Sommarö då den köptes. Mellan åren 1948–1952 blev rutten till fastlandet kortare tack vare utvecklingen av vägnätet och busstrafiken. Postverket trafikerade under den här tiden med mindre båtar till Alskat och passagerarna kunde fortsätta resan med buss.
 


Norden I vid Replot motorbåtsbrygga på 1930-talet. Bild: Finna.fi

Färjetrafik Replot – Alskat (1952–1997)


I december 1952 inleddes regelbunden färjetrafik mellan Domarskat i Replot och Alskat på fastlandet. Detta innebar att skärgården inte längre var lika isolerad och invånarna kunde i större grad arbeta och gå i skola på fastlandet.

Den första färjan, M/S Replot, var 27 meter lång och hade en lastkapacitet på 50 ton. Färjan byggdes på Valmets varv i Helsingfors. Under år 1953 transporterades 6 225 fordon, åtta år senare hade antaletfemdubblats. Hösten 1962 ersattes färjan av M/S Replot II, för att svara mot den ökade trafikmängden. Färjan byggdes av Wärtsilä Ab i Vasa. Nackdelen för skärgårdsborna var att båda färjorna fungerade dåligt i isförhållanden. Restiden var ca. 15 minuter enkel väg. 
 
År 1969 började M/S Havsfågeln-Merilintu trafikera på samma sträcka, den var större än de tidigare färjorna och skulle klara de svåra isförhållandena bättre. På 1970-talet började en vägbank byggas mellan fastlandet (Alskat) och ön Fjärdskär, vilket förkortade färjans rutt från 2,8 km till enbart 750 meter. Restiden förkortas till ca. 5 minuter enkel väg. År 1975 började vajerstyrda färjor användas. Sista året som färjorna trafikerade var 1997 och då åkte ca. 2000 fordon över per dygn.
 




På Replotfjärden ligger färjan Replot 2 övergiven och fastfrusen med två trasiga propellrar. Färjan frös fast vid årsskiftet 1962-1963. Bild: Finna.fi

Isväg


Ortsborna har alltid färdats över isen till fastlandet, först med häst och släde och senare med bilar. Isvägen gick från Häggnäsfladan (nära Replotbron) till både Grönvik och Vasa. Det var ortsborna som markerade isvägens sträckning. Isvägarna var i flitig användning även då färjorna trafikerade eftersom isförhållandena var svåra och färjorna stod stilla.

Under åren 1948–1975 hade Vägverket en statlig isväg från Replot stranden till Alskat.

Isvägen var en del av vintervägen som i tiderna gick till Umeå i Sverige. Under krigsåren 1938–1944 transporterades stora mängder krigsmaterial mellan länderna via vintervägen.
 

Isbuss "Vatubuss"


Under vintrarna skulle postgången mellan skärgården och fastlandet fungera oavsett väder och isläge. Detta löstes med en specialtillverkad buss för 22 personer som ortsborna kallade för “vatubuss”. Bussen var specialtillverkad och skulle om isarna brast ha sjunkit långsamt, bussen hade även takluckor som passagerarna kunde ta sig ut via om situationen så krävde. Med isbussen åkte skolelever och arbetstagare över Replotfjärden till fastlandet där större bussar väntade.
 

Interna förbindelser och kommunikation


På land färdades man till fots fram till slutet av 1700-talet eftersom det inte fanns vägar som kunde trafikeras av hästfordon. Vägnätet i Replot började byggas under 1800-talet och omfattade vägar från byns centrum förbi kyrkan och ända fram till hamnen. De interna förbindelserna i skärgården förbättrades avsevärt i mitten av 1800-talet då vägen mellan Replot och Vallgrund byggdes och kring år 1950-talet då vägen mellan Replot och Björkö byggdes.

Den första telefonlinjen i Replot byggdes år 1915 och år 1922 fick Replot kyrkby elektricitet. Elektriciteten produceras med en tändkulemotor som gick på råolja. Replot anslöts till Vasa elnät så sent som 1948.
 

Finlands längsta bro byggs


Skärgårdsbornas isolerade och delvis riskfyllda tillvaro upphörde då Replotbron invigdes år 1997. I och med bron upphörde färjetrafiken helt och hållet och skärgårdsborna fick äntligen en fast och trygg vägförbindelse till fastlandet. Replotbron är den längsta bron i Finland för persontrafik.
 

De sista färjorna i trafik medan Replotbron byggs. Bild: Finna.fi

Nuförtiden lyser Replotbron vackert i varierande färger beroende på vad som uppmärksammas. Bild: Jack Hellberg

Text: Mikael Björkqvist och Iita-Mari Hellberg

Källor:
Replot historia (1958), K.V. Åkerblom
Karin Ahlqvist, avhandling 15678: Turbåtstrafiken i Replot skärgård
Replot "Tjörkbyijin" (1982), Rachel Lindgrén mf.l.
Replotbron - Raippaluodon silta (1997), Replot skärgårds hembygdsförening
Minnen av: Släkten Björkqvist, Nabb, Håkans, Backström m.fl.
www.digi.kansalliskirjasto.fi
www.finna.fi